En gång i veckan lyxar jag till det ordentligt. Då åker jag lite tidigare till jobbet men bara för att stanna i närheten vid ett bra, lugnt frukostställe. Jag tar mycket god tid på mig. Minst en timme. Varm bröd, juice som jag pressar själv, kokt ägg, precis lagom lös, kaffe, müsli så klart med torkat och färsk frukt. Lounge musik i bakgrunden. Bra Lounge musik kan vara mycket inspirerande och samtidigt avslappnande. I dessa ögonblick känner jag mig som en prins och detta för en peng mindre än en billig lunch. Undrar om jag kommer med ett ännu större smile till jobbet. Vad är din lilla guldkant i vardagen?

Därför ber jag nu direkt alla vägverketsarbetare om ursäkt: Ni är inte bara 2, 3 eller 5 stycken, utan många, många fler (kvinnor har jag hittills inte sett där) och ni jobbar hårt med det som ni ska för att det blir klart. Men ett litet tipps till er arbetsledare: om det skulle finnas lite information (t.ex. på nätet) om de olika arbetsfaser skulle man som trafikant vara mindre frustrerad.

Varför rekommenderar jag just det? Jag som nästan aldrig har fel, har en erkänd stor känsla för orättvisa och dessutom utrustad med en viss makt. Varför ska man överhuvudtaget ber om ursäkt när man är i en sådan position. Enkelt, för att gör andras och ditt liv bättre. Ibland kostar det inte mer än att be ärligt om ursäkt när du har förstått att hade fel, eller i alla fall inte helt rätt att göra det. Men det är viktigt att du menar det också. Inget avslöjas snabbare än en motvillig ditslängt ”ursäkta”. Ärligt uttalad har det en ordentlig kraft som kan förändra mycket. Om du går till en kollega och förklara att det var hon som hade helt rätt att säger så då jag var ute och cykla även om jag blev arg efter hennes påpekande. Att en partner skenar upp som en sol när man säger ”sorry, älskling, jag hade fel.” Det vet vi alla. Och inte sällan behövs det att ge helgen en helt annan vändning. Think about it!

Igår gick det alltså över 15,1 km teräng, Xtremrun i Ursvik, totalt 288 höjdmeter. Mycket tur med vädret, inte en droppe regn under hela loppet och banan var ganska torrt som tur det. Slog alltså till med att förbättra min tid från maj med 6,5 minuter, som känns ganska ok. Och PB förbättrades i alla fall med 4 minuter. Dags för lite speedwork de kommande dagarna sen ska vi se vad jag kan åstakomma vid Stockholm Halvmarathon min PB på ca. 1:31 sprungit under förra milleniet är dock inte i fara på långa vägar. Den tiden får jag spara till 2009.

första året är den mycket intresserad och träna hård för att kommer igång, läser på, köper en bättre cykel och utrustning,

år 2 inser han/hon att det kräver en hel del för att etablera sig bättre i resultatlistorna.

år 3 börja frustrationen att alla andra blivit också bättre och inte så mycket händer placeringsmässigt.

år 3,5 fundering att lägga av och börja med något annat. Dessutom inga prispengar, dyr utrustning, och mycket tid går åt.

Friend, har du samma problem .... keep calm, det finns hopp! Du kan hitta ditt eget lilla nirvana inom Triathlon. Vill du veta hur, hör av dig ... så ska det bli svar på tal.

Nu har jag alltså under de senaste 10 dagar skrivit lite olika alster, tanker, funderingar kring träning och annat och någonstans 20 - 30 besökare om dagen läser tydligen vad jag skriver. Det är ju kul i sig men hittills är kommunikationen lite väl en-väg. Jag skriver, någon läser, that's it, punkt. Inget mer. Är det intressant? År det användbart? Ska jag fortsätta eller lägga ner? Någonstans är det så klart målet att en och annan har t.ex hjälp med sin träning, får nya tanker, och i vissa fall även få en tankeställare som han/hon inte hade fått annars. Därför skulle det vara kul att få lite feedback. Jag lovar att jag svarar. Här, eller på mail. It's your turn!

När det ringlar sig en kö med bilar längs en väg som man själv som cyklist bara kan swisha förbi helst på någon annan väg och cykelanpassat. Detta "fantastiska Sverige" är inte byggd för cyklister, i alla fall inte vägarna, de känns ibland mer som att, bygga bort dessa konstiga trampare så att de inte kommer i väg för min XC70GXsuper-pow-wow. Och så klart i varje brummande fortskaffningsmedel sitter en gubbe, ju, oftast är det en gubbe, dock medelålderstanterna är på stark framfart att skaffa sig en SUV. Där ser man liksom bättre över ratten, och det gör inte så mycket om man parkera den lite fel in någonstans. Oj, vad det körs klimatanpassad med hybrid hit, och miljöbil dit, och långa pekfingrar om allt mellan att det är hemskt med stackas isbjörnarna och glaciärer smälter och pingviner måste utvandra. Förresten en provokativ tanke, ska de kanske flytta ihop och sen måste Pingvinerna lära sig flyga annars blir de ju uppätna av isbjörnarna. Det kallas för evolution.
Dessa gubbar i sina XC-massor-med-siffror-bilar ser tyvärr inte ens glad ut, mer uppgiven och stressade, och en aning överviktigt. Kanske en hel del aning av det.

Konstigt.... hur snabbt det kan blir "jag och de" när jag äntligen har fattat att det är skrattretande dumt att åka bil till jobbet varje dag och efteråt till gymmet, när avståndet är bara 10 km och antingen kan klaras av cyklandes eller springandes. Ska föreslå till kommunen att bygga en kommunikationskanal. Då j-kla ska det blir simpass och träning på det också.

(sköja bara, det var en ormvräk) men häftigt såg det ut i alla fall när jag cyklade förbi honom. Han hade inte speciellt brådis och tittade ett långt tag på mig. Kollade in mig. Säkert förvånad, vad jag var på väg på min stålhäst. Vissa ögenblick kan ge en annan perspektiv på dagen. Verkligen! (Födelse)dagen är räddat!