Alla inlägg under mars 2009

Av TriMaster - 29 mars 2009 19:06

Som var idag ute på Freskati i Stockholm. Vädret de senaste dagerna som kastade mellan hopp och förtvivlan och indikationer att formen ännu inte var tillräckligt för att ställa sig på startlinjen till en tävling såg till att jag lät bli.

Nu var dagen inte så illa vädermässigt. Något kallt med 2 – 3 plusgrader men ganska måttligt vind som efter söndagens kulturella och lukulliska pornografiska satisfaktion, (en Carl Larsson utställning som går just nu ut på Valdemars Udde och sen en gottigottgott kaffelatte med dito tillbehör hos Flickorna Voltaire) gick det inte att håller tillbaka, man måste ut och kuta och kolla hur det hade gått.

Tyvärr är det fortfarande en del is på vägar och stigar norr om Norrtull men det gick, och det gick tom riktigt bra. Det blir såna där ögonblick där det gör mindre ont när man springer något fortare, där flåset är där men ändå känns det att man inte ligger på max. Det roliga var att man inte ens under en tävling de senaste två åren har gjort en bättre tid. Det bådar gott. Nu gäller det att håller sig frisk, hålla träningsfliten uppe och inte förivra sig så blir det en riktig kul tävlingssäsong.

Av TriMaster - 28 mars 2009 16:04

Nej det här är inget matteprov även om det ser mycket illa ut med den varan i våra skolor. Många kan inte ens gissa om resultatet för 32 – 17 ligger under eller över 20.
Kan vi enas om att resultatet ligger någonstans mellan 84 och 90. Då det är just ,5 och det är ju mitten mellan 0 och 1 så blir det även mitten mellan 84 och 90 alltså 87. Vad jag vill med detta fåniga resonemang?
Såg alldeles nyss teränglöpnings-VM från Jordanien. Bortsett att det är alltid kul att se världseliten att utöva sin idrott så lagt jag märka till vad de hade för stegfrekvens när de springer. Det kan man göra enkelt när man kolla på den inlagda klockan och kolla hur många gånger en arm går fram under 10 sekunder. (Testa om du kan svänga armen oftare fram än benen under en viss tid … det blir liksom mycket konstigt) Sen kommer du fram att det är cirka 14, 15 svingningar per 10 sekunder. Då får du fram en stegfrekvens mellan 84 och 90, mer mot det högre värdet. Gebrselassie springer ju som kanske är känd en maraton på 90 och mer. Försök att göra det efter. Men en sak är klar, det blir en bättre löpning med flera steg istället för längre.
Jag vill även slå ett slag för hjärnträning under träningspass. Det kan man i princip göra nästan alltid. Så länge det inte blir för nära anaeroba nivån för där verka det så att hjärnan prioritera andra saker. Men under ett långpass kan man göra massor med övningar: vilken snitt hastighet har man haft den senaste kilometern, vad är det här för hastighet i km/h och min/km, vilken tid skulle det blir om man skulle springa samma tempo på 10 km eller en halvmaraton, vad skulle det blir för snitt hastighet om man ville springa 2 minuter snabbare, etc. etc. Det är ganska kul och som sagt tränar hjärnan. Dessutom kommer du med tiden att märka att det går fortare och fortare och du kan kommer på mer och mer invecklade beräkningar, typ om jag springer varje år 3% snabbare hur snabbt är jag då om 4 år etc. Vill du träna upp hjärnan lite mer utstuderad vill jag tipsa om www.lumosity.com massor med roliga och nyttiga övningar. Det är ju inte så kul att springer runt som en vältränad idiot.

Av TriMaster - 28 mars 2009 14:49

Hej på dig och god dag. När jag nu kolla mina semesterkort från 2 veckor sen måste jag bara återkommer till min absolut sydligaste och kanske häftigaste träningslopp någonsin.

Det var ett milaträningspass i Wellington, världens sydligaste huvudstad, längs Oriental Bay, och upp till det lilla toppen Mt. Victoria med ett betagande utsikt över stan. Jag får fortfarande ståpäls när jag tänker på det. Rundan gick ner från hotellet genom Down Town. Klockan var vid halv åttatiden på kvällen och solen på väg ner, vissa på väg ut på pubrunda, men man kände sig ändå inte speciellt uttittad då Wellington är en fantastisk motionsstad. Det känns nästan så att alla motionera. Man ser hur många som helst som cykla och springer eller åtminstone går i raskt takt. Under min runda passerade en simhall, knappast med runt-runt-simning, två gym ett som innehöll en simhall till, två affärer med inrikting på nutrition och flera sportaffärer där triatleter är naturliga affischnamn. Ju, triathlon verka vara stort på New Zealand. De har ju några OS-hjältar: Bevan Docherty och Hamish Carter. Visst blir man inspirerad. Sen passera man en fantastiskt strandpromenad häftiga byggnader bl.a Nationalmuseet Te Papa. Sen när man har sprungit några kilometer, med en varm Pacifikvind i ansiktet ta men backträning till nya höjder upp till Mt. Victoria. Nuja, den är inte så hög, 200m, men det går brant uppåt, och det känns. Men utsikten över Wellington, alla kullar runtomkring och en skymt av sydön med sina snöbeklädda bergstoppar. Det här är helt enkelt fantastiskt, en känsla som jag önskar alla kan uppleva någongång i sitt liv.

Gissa om jag formligen flög tillbaka till hotellet de sista kilometrarna. Vad man längtar efter triathlonsäsongen!
Av TriMaster - 27 mars 2009 22:30

hur jobbigt det var att träna hårt.
Det är inom de kommande 10 - 12 veckorna där formen för den kommande säsongen fixas. Visst, har man inte tränad under vintern så är det lite dålig utgångsläge. Men om man nu under april, maj slarvar med träningen så blir det svårt att uppnå målen under tävlingssäsongen.

Och vill man få till högre hastigheter under tävling så måste man få upp farten, träna mera vid de pulsnivåerna som verkligen gör ont. Jag skulle nästan ville påstå den som har förmåga att träna och självklart tål mest träningar vid nivåer strax under den anaeroba tröskeln har större chans att blir riktig bra en den som enbar räkna träningstimmar och försöker att maximera det antalet.
Jag kan berätta om en del exempel som under åren var hur flitig och motiverad som helst men hade ganska mediokra tävlingsresultat.

Man kan nästan säger, no pain no gain. Men jag skulle ville utöka detta slagord till så här: No pain, no gain, but please with brain. 

Du måste verkligen veta vad du håller på med när du kör hårda pass. Hur många har med sin överambition inte bara förstörd en säsong utan kanske hela sin idrottskarrier. Läs på, fråga tränar, erfarna träningskompisar, - lyssna på din kropp. 

Det är egentligen självklart att optimala resultat från hårda träningspass kommer bara om kroppen är helt frisk och redå. De är lika korkat att köra intervaller med en irriterad hälsena än att man försöker förbättra sin kondition med långpass när man är förkyld. 

Men jag är säkert på att du har funderad själv ibland i dessa banor ("annars missar man ju träningspass") eller du kan berätta om sådana klubbkompisar. Det är inte värt det! Hälsan först!

Av TriMaster - 25 mars 2009 23:38

Nej, nu är det verkligen dags att få lite regelbundenhet tillbaka här. Kanske har en del redan tröttnad att kolla in här ... det kommer ju ändå inget ... respektiva alldeles för sporadiskt, etc. etc.

Det är inte brist på ämnen jag har åsikter om, nej, det är tyvärr lite brist på tid, den prioriterade tiden, för alla har ju som bekant 24h om dagen till sitt förfogande.

Senaste 1 -2 veckorna blev det en reäl ökning av träningsdosen, så där rycker ett par timmar, några på jobbet. Men en kvart om dagen?

Vi gör ett försök.

Voila! Här kommer ett litet inslag som jag skrivit redan ett tag sen men som är säkert fortfarande relevant:

It’s all about the weather!?


Ju, vi har hört det förrut. I vårt avlånga land där vi efter isen har smält knappt har några månader att träna och tävla tills det blir snöblask och kalla stormar är det ett under att det överhuvudtaget finns några triatleter. Och sporten växer hos oss i alla fall. Något förstår jag dock inte. Det bommar som aldrig förut för olika andra utetävlingar. Göteborgsvarvet fullt ( var det 43 tusen deltagare?) Stockholmsmaraton fullt (16000) Stockholmshalvmaraton (fylls på snabbt) Midnattsloppet (nu i 3 städer fylls på i snabbt takt)  Vätternrundan fullt, Vasaloppet all-time-high. Listan kan göras säkert mycket längre.

Och triathlon? Vi har nu i Sverige 2 tävlingar med en skaplig storlek Stockholm Triathlon och Kalmar Triathlon. Bägge kommer att växa. Men, de är långt ifrån att ha den uppmärksamhet hos allmänheten som vi önskar. Varför?

Jag tror att det hänger ihop med en vana som kanske inte (ännu) finns hos oss i Sverige. Det slog mig när jag här om dag joggade längs Wellingtons Oriental Bay, - för övrigt en gåshudträningspass, mer om det senare. När jag joggade där genom stan så kändes det helt naturligt att man såg massor med cyklister, men inte några som var på en 3 växlad hem från jobbet utan med hjälm och en fin fin racer cykel i träningskläder. Ju, vissar var hem från jobbet. Lika så längs kajen där man nästan kände sig som latmask om man inte hade träningskläder på sig eller åtminstone hade en mycket raskt gångtakt. Jag tror New Zealändare i alla fall i Wellington och Auckland har en vanna att förflytta sig i en form som vi kallar träning. Men görs det inte hos oss också? Gymmen är fullt med folk, dito norra och söder Mälarstrand med folk som cyklar och joggar. Varför har vi då inte en triathlontävling i huvudstaden med 5000 deltagare, stan avspärrad och full party? Varför har inte Kalmar Triathlon anmälningsstop den 1:a maj och fullt med 1500 deltagare som t.ex ingen större ort som Taupo på New Zealand, där IM gick av stapeln 7:e mars. Förresten, New Zealand har bara 4,2 miljoner invånare lika stor som Norrland, men har t.ex 4 triathlontidningar (Sverige har noll!) och jag räknade i en tävlingslista för februari (jämförbart med vår augusti) mer än 30 tävlingar och då var inte deras swim-runs, duathlons etc. med. Hur attans gör de för att få deltagare till alla dessa tävlingar. Vi kanske borde verkligen titta närmare på det. Jag tror vi måste tävla mer, och inte bara träna. Finns det flera tävlingar blir det flera som ser sporten, flera som kan tänka sig att vara med, flera som kanske gå med i en klubb etc. Jag tror inte att vi behöver vara rädd att ta betalt om det levereras kvalitet. Jag kan bara inte tro att det bara hänger på vädret.

 
Av TriMaster - 8 mars 2009 12:49

Denna rapport skrivs nu dagen efter och med utsikt över det fantasktika Tongariro National Park från ett helt pitoreskt hotel som heter ”The Chateau Tongariro”

Ju, var ska jag börja. Kanske helt enkelt vid början.
När en långresenär som jag äntligen vaknat så var de redan ute och cyklade. Ju, jag vaknade trots väckaklocka inte förän 7:15. Way to late att ens försöka att se något av simningen eller växlingen till cykel. Synd. Men istället hade jag nu gott om tid för att kolla en när belägen ”supermarket” om man kunde få ihop en någorlunda frukost, som liknade den som man är van med. Ju, det gick, också. I alla fall i Taupo kan man försörja sig med allt man kan tänka sig som massor med frukt, yoghurt och mjölk, (även om så önskas fettfri), pålägg, müsli, till och med anständig bröd om man nu inte absolut måste ha knäckebröd som verkligen inte finns här. Frukosten blev en riktig fest och ett tag struntade jag fullständigt i att bara 300 m bort fightades om äran att blir 25th anniversory IRONMAN New Zealand 2009. Extra exalterad blev jag när jag tittade närmare på müsliförpackningen. Hela backsidan reklam för en everybody-duathlon serie. Tänk dig detta i Sverige! Jag gissa starkt att de skulle vi varken behöver klaga över att triathlon har så få utövare i Sverige och även att det är för lite skolidrott. Nu var denna serien tom speciell inriktad på kvinnor/tjejer. Hallo? Vi har ju redan vårruset. Varför inte koppla ihop det med cykling? Jag är säkert på då behöver vi inte befara att våra duathlontävlingar blir inställda pga för få deltagare.
Åter om tävlingen: Efter check-out pallade jag mig äntligen ner till tävlingsbanan där det redan var full fart och de bästa på varvning. En sak skrämde mig ordentligt. En av deras viktigaste väg 1 går precis där som cykelbanan går längs Taupos vakra strand. Arrangörerna har alltså tydligen ingen chans att stänga av den biten (som jag skulle starkt rekommendera) och cyklister blandas med bilar. Ingen bra kombination. När då cyklister kommer med mer än 40 km/h och en förvirrad farfar vill in i en avspärrad sidoväg så ser det inte snyggt ut. Nej, ett par gånger trodde jag "nu smäller det". Men det gjorde det inte. Triathleter är tydligen ganska vana vid sådana situationer. Vi kommer ju ihåg hur det var i Kalmar 2008 men det lovades att det ska blir mycket bättre och avspärrningar. Det lär behövas, för i år ska vi bli 700 deltagare, minst. Eller hur?
Här i Taupo hade de vid tävlingsdagen 1400 deltagare. Det kändes nästan att det var flera när första damerna sprang sina sista kilometrar in mot mål efter lite över 9 timmar så var fortfarande massor med folk ute och cyklade. Och vilken stämning! I alla fall de cykel- och löpkilometer som går inne i stan, ca. 2 x 3 – 4 km, var fullt med folk. Många hade sina egna supporter klubbar med som var utklädd, samma t-shirts, banderoller etc. 2 helikoptrar och ett flertal kamerateams på motorcykel följe de ledande profsen på herr och damsidan. Ju, det var real IRONMAN. Lokala försäljare tog chansen och anknöt på olika sätt till tävlingen. Och så klart hade prylförsäljning all time high. Hos orka var det nästan mellandagsreastämning. Inte konstigt när man t.ex kunde köpa en ORCA våtdräkt 3.8 (deras powowmodel) för lite över 2000 kr. En annan visade OBREAS senaste model i cykelväg och hade man just 55 000 kr över så fick man t.o.m ett par superfina ZIPP hjul med. Det helt enkelt crazy överallt.
Även om jag inte var med i tävlingen var jag efter ett tag helt slut och behövde stärka mig lite med en god kaffelatte och lite tilltugg allting så klart på första parketten och cyklister och löpare fram en längs strandvägen och ett fantastiskt landskap i bakgrunden.
Jag hann precis T2. Senare ettan och tvåan hade inga compression socks dock ett flertal andra i toppen, ettan och tvåan hade sina egna special väskebältar med minst 2 egna blandningar, - är det intressant? Kanske inte, men den som vill kan ju dra slutsatsen, struntar i gimmick compressionsocks och var istället noggrann med din dricka.
Det var självklart imponerande hur Cameron Brown spolade av sin maraton i 2:42. Det var en speciell känsla med tanken att Clas Björling sprang just 2:42 ett par år tidigare på samma bana och blev två. Men Brown med 8:18 och så oberörd han såg ut i målet. Han sprang ärevarv i målområde medans senare tvåan och trean såg verkligen slut ut. Det kommer blir intressant i Hawaii i år som Brown tydligen nu ska satsa allt på. Han vann med nästan 8 minuter för en kille som ni kommer att höra mera av: Terrenzo Bozonne även han från New Zealand. Han kom alltså in som två med 8:25 och den banan är varken på cykel eller löpningen lika platt som i Kalmar pch killen är bara 24 år gammal.
Damerna då:Gina Ferguson mowde Lawn … som de roligt skrev i en helsida (förresten 2) nästan dagen i tidningen. En iakttagelse just angående damer. Säg de första 10, 20 tjejer hade genomsnittligt en klar bättre löpteknik än dito killar. Det syntes helt enkelt. Skulle vara intressant att göra där en liten analys när resultatlistan är klar.
Det var det andra konstiga av denna annars mycket roliga och proffsiga tävlingen: resultatlistan fanns inte på hemsidan ens 24 timmar efter loppet. Mycket konstigt.
Några andra funderingar: Ser man verkligen så trött och borta ut när man är en av de otaliga no-name-back-in-the-packers? Jag skäms nästan på tanken att man vacklar själv runt där ingen om typ 146 dagar och omgivningen har mest medlidande med en. Kanske ska man förbättra sin hedersstatus med något mer träning? Dock finns vid en långdistanstriathlon egentligen igen skamgräns. Cameron seglar genom loppet med lite över 8 timmar och är så oberörd att han ser ut att kunde jogga över tvärs över gatan till nästa pub, ta en bärs och sen rulla ett par mil med cykeln och andra har inte ens kommit tillbaka från cykelbana. Den som kör runt på 15 timmar har i alla fall lidit 7 timmar längre.
En detalj till: Topeliten har en helt annan sittställning på cykel än middle-of-the-pack. På andra varvet syns det tydligast. Middle-of-the-pack-och-ännu-längre-back har ingen bålmuskulatur kvar då. Har ont i ryggen och kan inte längre hålla positionen. Det gör toppen, antagligen för att de träna detta. (Se kanske även vad Colting har för sig i sitt kommande träningsCamp – juste bl.a bålmuskulatur och sittställning). Även under löpningen håller toppen trots en betydligt högre löphastighet en helt annan kroppshållning som dessutom ser oftast mycket mer ekonomiskt ut. Kan det bero på att man inte bara spola av sina mil under träningen utan man medvetet fintrimmar löptekniken. Ju, de ser trötta ut på andra varvet också, bortsett från Cameron, men de springer ändå 4:15min /km, that´s the difference.

Av TriMaster - 6 mars 2009 11:52

ju, verkligen långt borta. Här är det redan kl. 23:53 ... och om nästan exakt 7 timmar går starten till 25:e IRONMAN New Zealand. Det blir kul, även om jag är denna gång bara åskådare. Ska kolla lite läget etc. för det är klart, här måste man vara med någon gång. Och Hawaii är härifrån mycket närmare än Sverige. Mycket, mycket närmare.

Överhuvudtaget får man en någon annan perspektiv när man resar rund på denna fantastiska ön. På en vecka bilade vi nu runt över 1500 km och vissa dagar kändes det så att man har sett 5 länders landskap inom 100 - 200 km.

Regnskog som på Borneo, gröna mjuka ängar som på Irland, skogar som i Slovakien, kustdelar som i Wales eller USA, små bergsvägar som i Alperna, eller en oendlig sandstrand som vad vet jag. Nej, jag har aldrig sett någon liknande sandstrand som the "Ninth Miles Beach"! Ok, den är bara ca. 60 km lång. Men det är helt makalös. Den sträcker sig från New Zealands nordspets till Ahipara som sagt ca 60 km mer söderut. Om du vill kan du köra med bil längs hela stranden, för den är i princip helt tomt. Och rent. Och långt borta är Australien. Ju, det är häftigt!

Presentation

Omröstning

Vem är du?
 Kvinna, första besök
 Kvinna, återkommande besök
 Man, första besök
 Man, återkommande besök

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28 29
30
31
<<< Mars 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards