Det är så underbart att en tidigt morgon ( J allt är relativt) sticka ut och dra en fin morgonrunda innan frukost. Bara en liten kolhydratdos innan, en banan är perfekt, en mugg med vatten och iväg. Det är smart att i början lägga in lite teknikövningar och samtidigt värma upp. Då är man bra varm efter 10 -15 minuter och man kan börja sin träning. Ligamenten har en chans att också mjukna upp lite och blir chockat av någon idiotrush.

Vad? Efter 15 minuter är du redan hemma igen vid frukostborden för du orkade inte mera och blev så hungrig. Jag vill svara med en citat av Jack Daniels (löppåven, inte han med spriten): ”If you only have 30 minutes better to train 30 minutes than nothing. ” och lägga till:” Men i Guds namn kör minst 30 minuter!” Vad är ett träningspass som är en retning av kroppen men som lär honom att det är snart över igen, ta inte i för mycket de 15 minuter går ju i alla fall etc. Tror du att din kropp är dum? Kanske, men framför allt är det lat. Och du kan lura kroppen ganska väl. Testa en sak de kommande veckorna. Förmodligen är du just nu i sista delen av en uppbyggnadsfas om du vill vara bra redan i början av säsongen, andra kör kanske hel maj ut med ökade mängd och belastning. Oavsett vad du tränar för, öka mängd av din träning varje vecka med ca. 10 %. Om du börjar med 3 timmar om 4 veckor är det 4 timmar etc. Se till att samtidig även öka belastningen stegvis varje vecka. Sen den 5:e veckan reducerar du mängden till utgångsläge igen. Du kommer att blir förvånad hur mycket snabbare du kommer att kunna springa din standardrunda, enklare kunna göra dina reps etc.

Avgörande är dock att du ökar även belastningen. Det finns inga genvägar för det.

Du måste träna hårt om du vill blir snabbare och starkare. Jag har sett extremexempel av folk som tränade 20 timmar och mer och knappt något tempo. När det var dags för tävling fanns så klart inget tempo.

Men allt är relativt. Om ditt mål är att klara Midnattsloppet på 50 minuter så är det en utmaning att klara av 6 x 1000 m på 5 min var, men du måste sträva efter det. Om du inte kan springa 5 km på 25 minuter så blir det inga 50 minuter på milen heller. Ut med dig, dela upp distansen i små bitar och spring det i ditt höga tempo. Om du tycker det är jobbigt? Emil Zatopek gjorde i april av hans triumfår 1954 10 x 200m och 50x400m för att blir snabbare och hårdare. Samma år slog han sen världsrekord på 5000m och 10 000m.

Det är gammal sörja? Ok, kolla in www.iaaf.org. Hur många kenyaner finns bland de 14 snabbaste män i år på 10 km löpning? 13! En typiskt intervallpass som den kenyanska eliten underkastar sig i försäsongen: 12x400m, 6x800 eller 5x1000m i tävlingsfart eller snabbare som motsvarar alltså 2:45 -2:50 tempo.

Offentlig avrättning varje fredag på Stortorget i Gamla stan! Åtminstone skenavrättning! Alla ta med en tegelsten och kastar. Ok, inte en tegelsten, en liten sten bara, föresten den kan döda också, ett sandkorn då. Men varför så försiktig helt plötsligt? Vi älskar ju avrättningar, vi gotta oss över det, vi skrikar och spottar och är upprörda att dessa syndabockar kunde bete sig på detta vis! De ska ha sitt straff! Rätt åt de! På korset med de! Vi vill se de hängande högst upp! Vi vill håna de! Äntligen får de vad de förtjäna sedan länge.

(Vi hade det 2000 år sedan och vi har det idag. Nej, inte bara någonstans i ett land långt borta, vi har det mitt i Sverige! Öppna bara tidningen så får du dagligen rapport hur det går till)

Hade i morse förmånen att springa längs stranden i Simrishamn. Österlen är vackert. Mycket vackert, den här tiden på året. Scilla breda ut sig som blå-vita mattor rund buskar och träd som knappt har slagit ut eller på bara försiktigt gröna gräsplättor. Det ligger våren i luften, lärkorna är bara rent galen och vill inte sluta sjunga och man är bara glad inombords, tacksam att man är frisk och lever.

Och då kommer en egendomlig tanke, - bara sådär en tidig långfredag: varför är vi alla så giriga?

Varför vill vi alltid ha mera och mera? Mera pengar, större hus, bättre bil, vissa kanske tom önskar en snyggare partner. Vissa såkallade toppchefer ännu mer tiotals miljoner, - för de tiotalsmiljoner de redan har visar bara en viss nivå av makt, flera miljoner är lika med mera makt. Är kanske denna girighet hos oss alla till en viss grad förutsättning att något utvecklas. Att människan vill komma vidare? Jag vet inte, jag har inget svar, och löppasset var för kort för att kommer till någon vettig slutsats. Men en sak slog mig. Det är helt ok om vi är giriga efter någon annan sak vill ha mera av det: kunskap, visdom. Den ”virtuella” girigheten, som jag vill kalla det för stunden, är alltså något som vi egentligen ska sträva efter? Jag tror många religioner förmedlar detta till sina medlemmar.

Men varför är vi då så upprörda när andra är giriga, eventuellt girigare än vi själva? Även här har jag inget svar. Är det avund? Knappast är det sann och rak moral. Hur annars kunde det annars vara att vi alla använda våra bostäder som bankomater och hoppas att det alltid ska fortsätter så. (Nejhe, ingen har någonsin belånat sitt hus levt ett bättre liv än han/hon egentligen haft råd med, och hoppats på att huset ska fortsättar att stiga ännu mer i värde så att man kunde plocka ut ännu mera pengar. Otänkbart att en långsiktig värdeökning på fastigheter knappast överstiger 5% per år) nej, vi är inte giriga. Det är bara andra. Vi vill inte ha grannens nya bil, eller nya kök, eller finare jobb, eller överhuvudtaget hans/hennes jobb för jag har inget kanske. – Och jag springer i en fin vårmorgon på Österlen och har inte den blekaste aning på ett svar.

Tills idag hade jag en helig regel ang cykling: Ingen racercykling ute före Mallisträningläger! Inte en kilometer! Kanske somliga tycker det är en förlegad och till och med korkat inställning att bara bygga upp sin styrka med rulleträning inomhus. Andra vill härdas i tuffa helgpass på MTB och minusgrader. Men för mig passade det bra, var sällan förkyld och kunde få på mental jobbiga rullepass få den där hårdheten som behövs för att stå ut med en långdistanstriathlontävling. I mina träningspassberäkningar räknades varje rullekilometer ggr tre. Så man fick ändå inhopp lite mil. Varför ggr tre, enkelt, på rulle finns ingen frirullning, däcken trycks ihop etc.
Hur som helst skulle jag inte fått spin idag och trott att den fina solen och den såkallade klimatförändringen gjorde det fullt möjligt att cykla lite en vardagskväll.
Trots underställ, termohandskar och pannband frös jag som en hund. Det värsta jag vet att frysa trots att pulsen är högt. Vinden är helt enkelt fortfarande kallt, och fartvinden försämra det hela. Efter jag kollade all info på min cykeldata var det klart. Maxtemp 7C min temp 4C.
Vid 30 km/h och över blir det en upplevd temperatur under noll. Nej, mina rullepass är nog mer effektiva.