Egentligen ville jag skriva och kommentera främst träning och träningsmetoder. Men i morse fastnade frukostmüslin i halsen, när jag hörde i radion att en värnpliktig skötts till döds förra året p.g.a av en "Låtsasorder" inte uppfattades som en sådan. Vad? Är det första april eller sånt. Har vettet och civilkurage runnit ut helt ur de ansvariga? Att nu flytta ner ansvaret till olyckan till den lägst i rang är inte bara fegt, det är rent galet. Vad tror herrn officer nästa gång när det är skarpt läge och han ger en order. Ju, mottagaren stanna hemma för han tror det är ju ändå bara en "Låtsasorder". Give me a break!
Typ på jobbet, chefen säger till medarbetarna att det är tajt nu och att det behövs ett par stycken som kan köra övertid. Flera räcker upp handen och anmäla sig frivilligt, som det bruka vara. Men sen, tänk dig, när jobbet ska göras under helgen för att klara av det till måndag så kommer ingen. De stannar hemma och ta det lugnt. De tror det är ju ändå en "Låtsasorder", en test hur de skulle svara.

Man inser snabbt att det inte kan gå bra, absolut inte i försvaret där det måste finnas mycket klara regler vad som gäller i skarpt läge. Att man samtidigt med avveckling av försvaret avvecklar civilkurage, - det handlar det ju om i första hand att ledande officierare inte kan medge sitt misstag och ta konsekvensen är bekymmersamt. Alla ser det, men det kommer inte hända något, som vanligt. Locket på!

Om man tänker hur många spaltkilometer som skrivs om fotbollslandslaget, om 3- 4 - 3 som floppade, men det gjorde väl alla spelsystem de senaste åren och försvaret var riktigt bra när Patrik Andersson & Co kämpade i mitten, de senaste åren blev försvaret så ihålig som en schweizerost så att t.ex. Tyskland behövde totalt 20 min för att göra 5 mål vid de senaste 2 möten. I världsranking ligger man på en hedersam 26:e plats efter länder som Elfenbenkusten eller Ghana, som man garanterad i ölmagesoffan "lätt slår med 3-0". Nej, man är inte bättre! Enda världsspelaren man har är tyvärr ofta skadad vid de större tuneringer, dessutom får han inte de bollar att jobba med som i sitt hemmaklubb i Italien.  Resten är bara en sagolik skrivkonst av en stor skara journalister som lyckas att skriva upp vilken försvararen som helst till nästan CL-klass. Ibland är det pinsamt att se och jag har nästan slutat att överhuvudtaget följa svensk elitfotboll. Hur kan man f-n skriva så om man är genuint sportintresserad och har en knutte patriotism kvar. Ganska enkelt, bluff avslöjas förre eller senare, och jag gillar inte att blir förd bakom ljuset. Hemma skrivs det att man minsann har en chans att slå Ryssland, sen blir man utskåpat och efteråt förklara samma skara att man ju nästan spelade oavgjort mot europamästarna. Om ett lag går in i 95 % av alla matcher att INTE FÖRLORA så är det ingen tävlingsinstinkt, inget jag tycker är eftersträvansvärd, det är bara tråkigt. Må vara att det är fel tränare, men han kommer att sitta kvar ett bra tag till: han har ju inte förlorad så ofta. Sorry, men, är det inte huvudmålet att vinner? Jag har lovad mig att nästa gång det är landslagsmatch ska jag vid avspark gå ut och springa. Jag slår vad om att så lungt jag än springer kommer jag springer längre än de 2 spelare som sprungit minst under matchen (målvakten borträknat så klart). Värt att fundera över om inte där en del av problemet ligger?