Ju, som du märkte genom min totala bloggtystnad var jag borta. Inte fysiskt dock mentalt. Jag var på kurs. Och denna gång blev jag bättre på att tänka bättre strategiskt, vill jag inbilla mig. Det är ganska kul att fokusera ett par dagar på en helt annan frågeställning som denna gång hade med en mycket viktig del av företagande att göra. På ett sätt var det skrämmande att inse, hur mycket inkompetens och girighet som finns i vissa företag. Totala missbedömningar på ena sidan, ohämmad snuskig girighet på andra sidan. Det hela blev nästan kusligt ackompanjerad av veckans världfinanskris och galenskap på börserna. Ang finanskrisen har jag dock intrycket att Sverige klara sig rätt bra då man ha flera faktorer som väger positiv: statens hushåll är under kontroll, investerare säker sig till svenska statsobligationer, vi har bra finansiella instutioner och enligt min uppfattning klok finansminister (jag har ingen lust till diskussion om parti svammel hit eller dit). Nog om det!

Träningen av brain var på topp, av kroppen motsvarande dåligt. Ett enda pass på 5 dagar är illa. Det kommer blir lite ändring under helgen. 

Hur som helst. Back in town. Det gör inget om du hör av dig på thetrimaster@hotmail.com och berätta vad du vill läsa om. Kommentarer här är ju ganska få, samtidigt ser jag att det är fler och fler som ramla in här på min blogg. En dialog är alltid bättre än en monolog.

Flera inlägg kommer under dagen.

Direkt hämtad från colting.bloggagratis.se:

För de som är intresserade av att skaffa sig en coach bör tänka på följande:

-hur kunnig är coachen? kompetens? erfarenhet? referenser?

-vilken filosofi anammar coachen?

-tillgänglighet ; kan du ringa då och då? E-maila och få svar per omgående?

-arbetsbelastning; se upp för överarbetade amerikanska hypade coacher med tusen age-groupers..Du kommer bara att få ett träningsprogram modell 1A utan personlig touch. Dessutom kommer du inte ens att få "the coach" utan någon av den namnkunniges mindre namnkunniga anställda som oftast inte vet mer om triathlon än vad du själv gör...

-pris; för 100-200 dollar är detta precis vad du för; för att en sådan coach ska kunna tjäna pengar så kommer han att coacha +20 personer eller mer. Hur mycket fokus tror du att just du får?

Lägg istället +500 dollar på någon som verkligen lägger ned tid på just dig. Visst, det kanske är dyrt men kunskap och kompetens kostar.

Och en duktig persons tid kostar! Det är bara i SISU-idrottens Sverige vi inbillar oss något annat med föreningsslivets ideella arbete och luftmadrass i sovsal..

När jag själv kommer att engagera mig mer i coaching så kommer jag att ta riktigt bra betalt men bara jobba med max tre personer åt gången och över en tidsperiod på minst åtta månader."

Inte alls dumma tankar och aspekter. Jag har dock inga ambitioner att ta betald, (ännu :-) ) och blogga i första hand för det är kul, och jag lär mig mycket själv. "You pay me, I pay you", så att säga.

Ett antal av dessa kan du nog packa in om du tränar triathlon. Think about it!

Du är favorit att vinner ett maratonlopp.

Inte vilket maratonlopp som helst, utan OS.

Du leder, lite trött, men du leder.

Vid km 16 kommer än kille jämnsides och börja prata och han undrar om det inte är ett för högt tempo då det är en hel del kvar.

Du vill så klart psycha honom och säger tempot är helt rätt.

Han öka tempot som du inte kan hålla och försvinner ur synen, vinner loppet.

Året är 1952. Han heter Emil, Emil Zatopek och du kliver av vid km 30. It's not your day, Mr. Peters.

Emil Zatopek vann vid samma OS även 5000m och 10000m, något som ingen före eller efter honom klarade. Gåshud?
Be my guest!

Så behöver du bara kolla in detta. Helst se denna film, - antagligen en av de bästa filmer om löpningen som har gjorts. Inte helt perfekt beskrivning av historien dock underbart inspirerande. "Wings on your heels" next time!

För vissa är F1 bara någon rundrundkörning 50 varv på en bana. För andra är det söndagenshöjdpunkt i sportsammanhang. För mig är det något däremellan. Men dagens tävling i Monza var något speciell. En 21-åring, yngsta föraren i hela F1-historien, vinner i regn och skiftande väder mot alla andra från start till mål. Och inte i en Ferarri, BMW eller McLaren Mercedes, nej in en Toro Rosso. Av den killen kommer vi höra mera, var så säkert på det. Läg namnet på minnet: Sebastian Vettel.

Polar har ju en eminent möjlighet att utbyta förslag på träning med dina träningskompisar som sen kan rakt över lägga in i sin klocka. Men, när du gör det: Tänk på att du kan ha en helt annan dygnsrytm än till kompis. Filerna är så byggda att det pipar en alarm när det är dags att börja träningspasset. Bra tänkt men om du tänkte springer ett pass en lördag  kl. 16 men din kompis sprang samma pass kl. 7 på morgonen, då blir det inte så roligt om du blir väckt kl. 7. Bara som ett tips. :-)

Dagen började som de flesta lördagen med en mastodont frukost denna gång med hänsyn till det stundade uppgiften att äntligen klara 5 km på en anständig tid. Det blev lite mer kolhydrater och något mindre proteiner än vanligt. Men inte så blodig allvarligt då det ändå var bara en stafett i en ”funrun”, som det heter på amerikanska: Bellmanstafetten.

När vi senare kom fram till Frescati, Stockholms Universitetsområde, så kändes det nästan som in den där reklamfilmen där folk svänger in från alla sidogatorna och i slutet följer efter en bil tror jag var det, fram på fältet var det 1800 stafettlag med 5 deltagare som skulle springa 5 km var. Det var en häftig syn, - trots att det bara var en funrun.
Banan ganska platt, temperaturen 12 grader, vindstilla. Perfekta förutsättningar. Och det vara en härlig känsla att springa fram på sista sträckan och faktiskt kommer under 20:30 första gången på 10 år och då kändes det ändå så att det var för dålig uppvärmning då man inte förrän efter 3, 4 km hade pulsen uppe (att man aldrig lär sig), körde något för hårt i början, och torsdagens intervaller satt nog lite kvar också. Men övning ger färdighet. Så därför blir det två millopp till de kommande veckorna.

En intressanta aspekter till: stegkadensen ökade igen, träningen visar tydligen resultat. Bara som en referens så sprang Samuel Wanjiru i OS Marathon med en kadens på 90.

Efter dessa för kommande träning rätt motiverade känslor tog kulturavdelningen över.

Det blev Citronlunden som jag tycker är helt klart sevärt och beskriver och förklara på ett subtilt sätt att enkela svar-vitt bedömningar oftast inte räcker alls i denna värld. En lärdom till efter man tjuvlyssnade på publiken efteråt, - enfald har inte något lägsta nivå.

Och hur avslutar man då dagen på ett passande sått: Fyrverkerikonsert på KTH. Händels musik spelad av 8! orkestrar med en superb pyroteknik som lätt kunde mäta sig med dagarna där det fanns fyrverkeri-VM i Stockholm. En magnifik avslut! Mer av sådana dagar framöver tack.