Du är favorit att vinner ett maratonlopp.

Inte vilket maratonlopp som helst, utan OS.

Du leder, lite trött, men du leder.

Vid km 16 kommer än kille jämnsides och börja prata och han undrar om det inte är ett för högt tempo då det är en hel del kvar.

Du vill så klart psycha honom och säger tempot är helt rätt.

Han öka tempot som du inte kan hålla och försvinner ur synen, vinner loppet.

Året är 1952. Han heter Emil, Emil Zatopek och du kliver av vid km 30. It's not your day, Mr. Peters.

Emil Zatopek vann vid samma OS även 5000m och 10000m, något som ingen före eller efter honom klarade. Gåshud?
Be my guest!

Så behöver du bara kolla in detta. Helst se denna film, - antagligen en av de bästa filmer om löpningen som har gjorts. Inte helt perfekt beskrivning av historien dock underbart inspirerande. "Wings on your heels" next time!

För vissa är F1 bara någon rundrundkörning 50 varv på en bana. För andra är det söndagenshöjdpunkt i sportsammanhang. För mig är det något däremellan. Men dagens tävling i Monza var något speciell. En 21-åring, yngsta föraren i hela F1-historien, vinner i regn och skiftande väder mot alla andra från start till mål. Och inte i en Ferarri, BMW eller McLaren Mercedes, nej in en Toro Rosso. Av den killen kommer vi höra mera, var så säkert på det. Läg namnet på minnet: Sebastian Vettel.

Polar har ju en eminent möjlighet att utbyta förslag på träning med dina träningskompisar som sen kan rakt över lägga in i sin klocka. Men, när du gör det: Tänk på att du kan ha en helt annan dygnsrytm än till kompis. Filerna är så byggda att det pipar en alarm när det är dags att börja träningspasset. Bra tänkt men om du tänkte springer ett pass en lördag  kl. 16 men din kompis sprang samma pass kl. 7 på morgonen, då blir det inte så roligt om du blir väckt kl. 7. Bara som ett tips. :-)

Dagen började som de flesta lördagen med en mastodont frukost denna gång med hänsyn till det stundade uppgiften att äntligen klara 5 km på en anständig tid. Det blev lite mer kolhydrater och något mindre proteiner än vanligt. Men inte så blodig allvarligt då det ändå var bara en stafett i en ”funrun”, som det heter på amerikanska: Bellmanstafetten.

När vi senare kom fram till Frescati, Stockholms Universitetsområde, så kändes det nästan som in den där reklamfilmen där folk svänger in från alla sidogatorna och i slutet följer efter en bil tror jag var det, fram på fältet var det 1800 stafettlag med 5 deltagare som skulle springa 5 km var. Det var en häftig syn, - trots att det bara var en funrun.
Banan ganska platt, temperaturen 12 grader, vindstilla. Perfekta förutsättningar. Och det vara en härlig känsla att springa fram på sista sträckan och faktiskt kommer under 20:30 första gången på 10 år och då kändes det ändå så att det var för dålig uppvärmning då man inte förrän efter 3, 4 km hade pulsen uppe (att man aldrig lär sig), körde något för hårt i början, och torsdagens intervaller satt nog lite kvar också. Men övning ger färdighet. Så därför blir det två millopp till de kommande veckorna.

En intressanta aspekter till: stegkadensen ökade igen, träningen visar tydligen resultat. Bara som en referens så sprang Samuel Wanjiru i OS Marathon med en kadens på 90.

Efter dessa för kommande träning rätt motiverade känslor tog kulturavdelningen över.

Det blev Citronlunden som jag tycker är helt klart sevärt och beskriver och förklara på ett subtilt sätt att enkela svar-vitt bedömningar oftast inte räcker alls i denna värld. En lärdom till efter man tjuvlyssnade på publiken efteråt, - enfald har inte något lägsta nivå.

Och hur avslutar man då dagen på ett passande sått: Fyrverkerikonsert på KTH. Händels musik spelad av 8! orkestrar med en superb pyroteknik som lätt kunde mäta sig med dagarna där det fanns fyrverkeri-VM i Stockholm. En magnifik avslut! Mer av sådana dagar framöver tack.

Ligg still i ett par minuter och slappna av. Mät sedan din puls. Om du har mer än 70 slag per minut läs det här. Studien är superfärsk.

Calm down my friend, there is a "Botemedel": Börja med triathlonträning eller någon annan konditionsidrott.

Började med min berömda mys-pys-super-lång-frukost och proppade i alla goda proteiner och vitaminer i form av färsk frukt, grönsaker, müsli, men även ägg och skinka. Samtidigt var dagen efter gårdagens lång-intervall pass träningsfritt. Riktigt skönt! Bara vårda kroppen och känner hur gårdagens mödor ledar nu minut för minut till bättre uthållighetstempo. Jag känner hur jag både kan springa snabbare och längre. Vilken effekt! Det är ju så klart alltid roligt att man inte bara känner det utan att man, som jag här om dagen påpekade, kan mäta parametrar som visar förbättringen. T.ex att man springer samma hastighet med 10 slag lägre puls, respektive en km/h snabbare än tidigare på samma puls.
Kroppen är nu redo att efter en lätt uppmjukning imorgon bitti visar vad den går för på lite kortare löpdistanser. Det blir spännande att se om beräkningarna håller. Om 18 timmar vet vi mera.

Det är tydligen en het debatt i grannkanalen om mediebevakning av triathlon: ok, nu svär jag i kyrkan: Jag älskar fotboll, golf och triathlon, i princip all idrott och sport. Snälla ingen diskussion nu om golf är sport golf ingår i RF och är snart med i OS. Varje sport har sin absoluta tjusning när man a) tycker om den b) utövas i sin perfektion. Man kan tycka att OS-mästaren i triathlon eller vinnaren i Hawaii är en större idrottsman än Tiger Woods eller Cristiano Ronaldo, men om man frågar allmänheten vad de tycker så förlora McCormack totalt. Hur många som utövar fotboll i Sverige 651 tusen, Golf? Nästan 273 tusen! Utövare! De vill se och läsa om sin sport. Triathlon? 10000 om vi är snälla. Det sägs att i Tyskland är det 200000 utövare. Men dom har också ett antal Hawaiivinnare och en direktsändning av IM Frankfurt. Jag tror vi har för mycket navelskådning och för dåligt PR-arbete. Dock har jag viss hopp till StockholmTriathlon och Kalmar Triathlon, ännu viktigare att alla toptriatleter ställer upp där.