fortfarande är det ett mycket hårt tempo men nu betalar en efter en för det grymma utgångstempo. Röthlin avancera vidare, nu 8:a men tappa mot täten, är efter 30 mer än 2 min efter. Men täten är inte så tät längre, bara 3 kvar där och jag tror inte att någon av de fixa guldet. Om 30 minuter vet vi.

Röthlin tappar iofs något mot täten men ligger nu 10:a har jobbat upp sig i fältet. Det här blir intressant. Jag har en känsla att det kan blir en riktigt grej av Schweizaren.

ju... den är ju som bekant igång nu. 44:36 efter 15km, ett helt mördatempo kördes igång i början. Min personliga favorit Viktor Röthlin från Schweiz ligger dock bara 21 sekunder efter, i mycket bra läge.

Kan man ju undra. Hur ska man bli bättre om man inte intensiverar träningen i en gren under en tid. Som jag tidigare beskrev blir man också bättre i cykling även om man springer, kör rodd eller styrketräning. Men så klart blir man bättre i löpning och rodd också. Så en så varierande träning som möjlig med mer intensitet och mindre nöt-nöt vill jag föreslå och kommer jag köra fortsättningsvis. Svårast är väl att få ihop mer simträning då tillgång iof finns dock avstånd och logistik kräver mycket mer tid än en väl genomtänkt löprunda eller en bra enhet på MTB vägen hem från jobbet. Ju, angående simning, så kan man läsa och höra hur många gånger som helst att det är svårast pga tekniken och det bara och träna och träna teknik. Frågan är dock här om du inte tillhör absoluta toppeliten och sikta på att vinna guld och fina priser: Hur många timmar nerlagt träning förbättrar din simtid OCH din sluttid då du så klart cyklar bättre om du inte vacklar helt utmattad ur vattnet efter simmomentet. Ta din nuvarande 1500m tid och fundera vad det ”kostar” att kapa 2 minuter. Är det mer rimligt att kapa en del av dess i alla fall på cykling och löpning? En annan vettig metod är att jämföra sin egen tid och grentid med de bästa i en tävling. Hur många procent ligger man efter, det är antagligen där man kan hämta mest förbättring.

Av diskretionsskäl ta jag inte ens upp hur mycket min tid avvek. En tröst är att förmodligen kommer varje nerlagt timme ge en avsevärd effekt, i alla fall de första 20 – 50 timmar. En annan fundering. tröttheten i armarna bör ha en koppling till deras maxstyrka och uthållighet och det kanske kan vara en idé att byta ut en del av de tänkta ”nöt-nöt-passen” i simningen med specifik styrketräning. Fokus framöver då? Då jag inte kommer köra några mer triathlontävlingar i år så börjar alltså förberedelsen till nästa säsongen. Just nu finns det dock en del löptävlingar kvar:X-tremrun 15m 26/8 (tyvärr är löparnas kväll samma dag och jag kan inte göra revansch på förra årets pinsamma sluttid, där dessutom förlorade en vadslagning och blev varvad 3 ggr (>1200m ) ) *Stockholm Halvmarathon 21,1 km 6/9

Bellmanstafetten 5km 13/9

Sundbybergterrängen 15km 14/9 

Genomloppet 4/10

*Hässelbyloppet 10 km 12/10

…Här närmast.  Bara de med * kommer att blir lite fokus på med förhoppning på en bra tid. Resten blir bättre träningstävlingar. Ska dessutom bygga upp min löpvolym så att jag mot mitten av november kommer upp till 5 – 6 mil/ vecka och ca. 4,5 timmar träning.  Åter till utgångsfrågan: Bara springa, inte så smart, fokusering på en gren under en tid kanske är dock inte så dumt.

och vips slår man PB i alla fall för det här milleniet. Det var ganska kul att se att man äntligen orkar under de senaste 2 veckorna att springa i ett tempo 95% av maxHR på milen. Ge lite hopp för bättre tider på de kommande löptävlingar.

Egentligen ville jag skriva och kommentera främst träning och träningsmetoder. Men i morse fastnade frukostmüslin i halsen, när jag hörde i radion att en värnpliktig skötts till döds förra året p.g.a av en "Låtsasorder" inte uppfattades som en sådan. Vad? Är det första april eller sånt. Har vettet och civilkurage runnit ut helt ur de ansvariga? Att nu flytta ner ansvaret till olyckan till den lägst i rang är inte bara fegt, det är rent galet. Vad tror herrn officer nästa gång när det är skarpt läge och han ger en order. Ju, mottagaren stanna hemma för han tror det är ju ändå bara en "Låtsasorder". Give me a break!
Typ på jobbet, chefen säger till medarbetarna att det är tajt nu och att det behövs ett par stycken som kan köra övertid. Flera räcker upp handen och anmäla sig frivilligt, som det bruka vara. Men sen, tänk dig, när jobbet ska göras under helgen för att klara av det till måndag så kommer ingen. De stannar hemma och ta det lugnt. De tror det är ju ändå en "Låtsasorder", en test hur de skulle svara.

Man inser snabbt att det inte kan gå bra, absolut inte i försvaret där det måste finnas mycket klara regler vad som gäller i skarpt läge. Att man samtidigt med avveckling av försvaret avvecklar civilkurage, - det handlar det ju om i första hand att ledande officierare inte kan medge sitt misstag och ta konsekvensen är bekymmersamt. Alla ser det, men det kommer inte hända något, som vanligt. Locket på!

Om man tänker hur många spaltkilometer som skrivs om fotbollslandslaget, om 3- 4 - 3 som floppade, men det gjorde väl alla spelsystem de senaste åren och försvaret var riktigt bra när Patrik Andersson & Co kämpade i mitten, de senaste åren blev försvaret så ihålig som en schweizerost så att t.ex. Tyskland behövde totalt 20 min för att göra 5 mål vid de senaste 2 möten. I världsranking ligger man på en hedersam 26:e plats efter länder som Elfenbenkusten eller Ghana, som man garanterad i ölmagesoffan "lätt slår med 3-0". Nej, man är inte bättre! Enda världsspelaren man har är tyvärr ofta skadad vid de större tuneringer, dessutom får han inte de bollar att jobba med som i sitt hemmaklubb i Italien.  Resten är bara en sagolik skrivkonst av en stor skara journalister som lyckas att skriva upp vilken försvararen som helst till nästan CL-klass. Ibland är det pinsamt att se och jag har nästan slutat att överhuvudtaget följa svensk elitfotboll. Hur kan man f-n skriva så om man är genuint sportintresserad och har en knutte patriotism kvar. Ganska enkelt, bluff avslöjas förre eller senare, och jag gillar inte att blir förd bakom ljuset. Hemma skrivs det att man minsann har en chans att slå Ryssland, sen blir man utskåpat och efteråt förklara samma skara att man ju nästan spelade oavgjort mot europamästarna. Om ett lag går in i 95 % av alla matcher att INTE FÖRLORA så är det ingen tävlingsinstinkt, inget jag tycker är eftersträvansvärd, det är bara tråkigt. Må vara att det är fel tränare, men han kommer att sitta kvar ett bra tag till: han har ju inte förlorad så ofta. Sorry, men, är det inte huvudmålet att vinner? Jag har lovad mig att nästa gång det är landslagsmatch ska jag vid avspark gå ut och springa. Jag slår vad om att så lungt jag än springer kommer jag springer längre än de 2 spelare som sprungit minst under matchen (målvakten borträknat så klart). Värt att fundera över om inte där en del av problemet ligger?

Även om media vill förklara det för oss hela tiden. Sverige har haft ett antal världsatleter vid förra OS. Klüft, Olsson, Holm, Nilsson/Oscarsson som alla fixade en guldmedalj. Klüft bytte gren och har en chans till en ny medalj, Olsson är skadad, Holm hade lite oflyt och var mycket nära igen, Oscarsson har chansen till medaljen kvar. Alla som är själv aktiva vet hur mycket som krävs på dagen X att man verkligen hamnar allra högst på pallen speciellt under ett OS. Bara om man är så outstanding som Klüft och Olsson var då kan man nästan räkna hem medaljen. Och vad hade hänt om Klüft inte hade fixad till det i slutet efter vissa problem och Holm hade vänt till slutet? Vad jag vill säger, allt är relativ och ganska hårfin ibland.
Senaste dagarna är jag mest imponerad av den nästan borgska kylan som Persson visar i pingis. Snart är jag inte längre förvånad om han kommer hem med just en medalj runt halsen. Ok, han kan det där med OS, sex gånger var han med, men att ligger under och har 2 matchbollar mot sig, klara det och sen vinner det enda gången han är i överläge. MYCKET starkt! Jag tror faktiskt att det kommer säkert några medaljer till.