Nej det här är inget matteprov även om det ser mycket illa ut med den varan i våra skolor. Många kan inte ens gissa om resultatet för 32 – 17 ligger under eller över 20.
Kan vi enas om att resultatet ligger någonstans mellan 84 och 90. Då det är just ,5 och det är ju mitten mellan 0 och 1 så blir det även mitten mellan 84 och 90 alltså 87. Vad jag vill med detta fåniga resonemang?
Såg alldeles nyss teränglöpnings-VM från Jordanien. Bortsett att det är alltid kul att se världseliten att utöva sin idrott så lagt jag märka till vad de hade för stegfrekvens när de springer. Det kan man göra enkelt när man kolla på den inlagda klockan och kolla hur många gånger en arm går fram under 10 sekunder. (Testa om du kan svänga armen oftare fram än benen under en viss tid … det blir liksom mycket konstigt) Sen kommer du fram att det är cirka 14, 15 svingningar per 10 sekunder. Då får du fram en stegfrekvens mellan 84 och 90, mer mot det högre värdet. Gebrselassie springer ju som kanske är känd en maraton på 90 och mer. Försök att göra det efter. Men en sak är klar, det blir en bättre löpning med flera steg istället för längre.
Jag vill även slå ett slag för hjärnträning under träningspass. Det kan man i princip göra nästan alltid. Så länge det inte blir för nära anaeroba nivån för där verka det så att hjärnan prioritera andra saker. Men under ett långpass kan man göra massor med övningar: vilken snitt hastighet har man haft den senaste kilometern, vad är det här för hastighet i km/h och min/km, vilken tid skulle det blir om man skulle springa samma tempo på 10 km eller en halvmaraton, vad skulle det blir för snitt hastighet om man ville springa 2 minuter snabbare, etc. etc. Det är ganska kul och som sagt tränar hjärnan. Dessutom kommer du med tiden att märka att det går fortare och fortare och du kan kommer på mer och mer invecklade beräkningar, typ om jag springer varje år 3% snabbare hur snabbt är jag då om 4 år etc. Vill du träna upp hjärnan lite mer utstuderad vill jag tipsa om www.lumosity.com massor med roliga och nyttiga övningar. Det är ju inte så kul att springer runt som en vältränad idiot.

Hej på dig och god dag. När jag nu kolla mina semesterkort från 2 veckor sen måste jag bara återkommer till min absolut sydligaste och kanske häftigaste träningslopp någonsin.

Det var ett milaträningspass i Wellington, världens sydligaste huvudstad, längs Oriental Bay, och upp till det lilla toppen Mt. Victoria med ett betagande utsikt över stan. Jag får fortfarande ståpäls när jag tänker på det. Rundan gick ner från hotellet genom Down Town. Klockan var vid halv åttatiden på kvällen och solen på väg ner, vissa på väg ut på pubrunda, men man kände sig ändå inte speciellt uttittad då Wellington är en fantastisk motionsstad. Det känns nästan så att alla motionera. Man ser hur många som helst som cykla och springer eller åtminstone går i raskt takt. Under min runda passerade en simhall, knappast med runt-runt-simning, två gym ett som innehöll en simhall till, två affärer med inrikting på nutrition och flera sportaffärer där triatleter är naturliga affischnamn. Ju, triathlon verka vara stort på New Zealand. De har ju några OS-hjältar: Bevan Docherty och Hamish Carter. Visst blir man inspirerad. Sen passera man en fantastiskt strandpromenad häftiga byggnader bl.a Nationalmuseet Te Papa. Sen när man har sprungit några kilometer, med en varm Pacifikvind i ansiktet ta men backträning till nya höjder upp till Mt. Victoria. Nuja, den är inte så hög, 200m, men det går brant uppåt, och det känns. Men utsikten över Wellington, alla kullar runtomkring och en skymt av sydön med sina snöbeklädda bergstoppar. Det här är helt enkelt fantastiskt, en känsla som jag önskar alla kan uppleva någongång i sitt liv.

Gissa om jag formligen flög tillbaka till hotellet de sista kilometrarna. Vad man längtar efter triathlonsäsongen!