Jag är egentligen fel rådgivare då jag aldrig varit småbarnsfar och bara plastpappa.

Men kanske några grundtips.

1)Träning fungerar bara om kroppen får den nödvändiga VILA. Alla som under en vecka fått tydligt reducerad sömn vet vad jag menar. Man är inte bara trött, okoncentrerad och grinig. Man kan inte prestera. Varken på jobbet eller under träningen. Jag vill alltså föreslå att ha fredade sömndagar. Byt av varandra så att en kan sova ut ordentligt nästa dag etc. Kanske i ett annat rum etc. Var lite kreativ. Ge inte upp!

2) Anteckna att du får ihop dina 49 timmar sömn. Jag vet att det blir svårt i början, men har det som en av dina mål att sträva efter det. Släpp inte det och hälps åt.

3) 4 ggr 45 minuter träning är bättre än 2 ggr 1,5 timmar träning. Har du begränsad med tid att träna, - säg ”bara” 5 timmar, så är det bättre att fokusera på korta intensiva pass om möjligt kombination med olika grenar. Var dock noggrann med att du kontrollera din återhämtning. Ibland är det bättre att hoppa över en inplanerad pass och lägga sig tidigare.

4) Fundera på dina ambitioner. Det är inte speciellt bra att eftersträva resultat som du hade när du var 5 – 10 år och 5 kilo yngre och utan barn. Tagga ner lite. Hålla du en regelbunden träning så är du ändå mycket piggare, smidigare i kroppen och förmodligen slankare som dina jämgamla som bara hoppa på nästa super-diet.

5) Ha kul! Träning ska vara kul. Oftast i alla fall. Ok, ibland ska man känner blodsmak och höja ribban lite. Men inte jämt. 20/80 fungerar här mycket bra också. 20% i nära och över tröskelpuls, 80% i lugnare tempo. Jag är mycket tveksam om värdet av en träning som man ska plåga sig till trots man är trött, gör det bara av dåligt samvete. Som sagt ibland kanske du måste övervinner din inre latmask. Då ska du verkligen ut och springa. Men precis när det känns riktig kul, så avslutar du passet. Så du blir riktig sugen att snart tränar nästa gång igen.

Även om en uthållighetsidrottare betraktar golf bara som lite större sport än schack så tycker jag ändå att Annika Sörenstam är den största svenska idrottskvinnan genom tiderna. Jag vill påstå att hon hade gått sin väg även i någon annan idrott om hon hade get sig in i den. Men hon valde den fina sporten med den lilla vita bollen som så ofta inte vill in det lilla hålet.

Nu återstår bara två officiella tävlingar men att hon mental redan lagt av märks nu tydligt. Att inte klara cutten när man ändå träffar 14 av 18 greenar visar att hon inte längre kan koncentrerar sig så som krävs och som gjorde henne så outstanding.

Föreställ dig situationen en tävling där hela världseliten träffas och man funderar bara över vem som kommer två efter Annika. Och det inte bara under någon säsong utan i många och dessutom i många tävlingar under samma säsong. En mental styrka som är helt unikt. Någon som har nästa gång tycker att det är lite jobbigt mentalt att sitta på en rulle i tre timmar kan ju fundera på det hur det går att fokusera i 4 dagar under typ 4 – 5 timmar var där ibland centimeter spelar roll. Try it!