Kanske du undrade vart jag tagit vägen. Den enkla förklaringen: Senaste veckornas fokus låg mer på budget, försäljningsprognoser, strategi och allmänna bedömningar av ekonomiska termer. Ju, även inom mitt nätverk har lagts varsel, gjorts uppsägningar eller kommer det inom kort. Men det finns även branscher som tuffa på som förut eller ännu bättre. Till exempel går det rätt bra för knäckebrödstillverkning, kontorssupport, läkemedelsbranchen och vissa delar av handeln. Allt är inte bil- eller byggindustri. Men utan tvekan går vi in i en lågkonjunktur, kanske till och med depression. Kan du skillnad? Lågkonjunktur har låg tillväxt i BNP, depression är negativ tillväxt i BNP. Låter konstigt, men betyder inget annat än att det samlade ekonomiska värdet vi skapar under ett år i landet minskar. Det betyder att behov av arbetskraft minskar eller generellt kostnadsandelen för arbetskraft är för stort i förhållande till intäkter. Det kan företagen hantera på två olika sätt varav en verka vara den enda ”accepterade: Man säger upp folk. Jag tycker att det är ganska egendomligt att det ”går” att sparka 10 % av alla anstälda men inte att sänka ALLAS löner (inkl. chefer)  med 10%. Det pratas så mycket om solidaritet men jag har aldrig hörd facket att föreslå sånt.

Nu, kommer det alltså gå bra för tidningsskrivare och säljare av svart färg. För det är ju nattsvart i Sverige, eller? Hur många löpsedlar var inte nästan dränkt i svart med motsvarande rubriker. Ska jag köpa en antidepressivum (då går apoteket och läkemedelsbranchen bättre) eller direkt en pistol och skjuta mig (då går det bättre för vården och vapenhandel). Nej, inget dera. Jag ska kämpa på, jobba för en ökad försäljning i nya marknader, kolla om jag kan fixa en ny arbetsplats till och uppmuntra mina medarbetare.

Förresten, just nu skiner solen även om det är kallt ute.