Tills idag hade jag en helig regel ang cykling: Ingen racercykling ute före Mallisträningläger! Inte en kilometer! Kanske somliga tycker det är en förlegad och till och med korkat inställning att bara bygga upp sin styrka med rulleträning inomhus. Andra vill härdas i tuffa helgpass på MTB och minusgrader. Men för mig passade det bra, var sällan förkyld och kunde få på mental jobbiga rullepass få den där hårdheten som behövs för att stå ut med en långdistanstriathlontävling. I mina träningspassberäkningar räknades varje rullekilometer ggr tre. Så man fick ändå inhopp lite mil. Varför ggr tre, enkelt, på rulle finns ingen frirullning, däcken trycks ihop etc.
Hur som helst skulle jag inte fått spin idag och trott att den fina solen och den såkallade klimatförändringen gjorde det fullt möjligt att cykla lite en vardagskväll.
Trots underställ, termohandskar och pannband frös jag som en hund. Det värsta jag vet att frysa trots att pulsen är högt. Vinden är helt enkelt fortfarande kallt, och fartvinden försämra det hela. Efter jag kollade all info på min cykeldata var det klart. Maxtemp 7C min temp 4C.
Vid 30 km/h och över blir det en upplevd temperatur under noll. Nej, mina rullepass är nog mer effektiva.