Hade i morse förmånen att springa längs stranden i Simrishamn. Österlen är vackert. Mycket vackert, den här tiden på året. Scilla breda ut sig som blå-vita mattor rund buskar och träd som knappt har slagit ut eller på bara försiktigt gröna gräsplättor. Det ligger våren i luften, lärkorna är bara rent galen och vill inte sluta sjunga och man är bara glad inombords, tacksam att man är frisk och lever.

Och då kommer en egendomlig tanke, - bara sådär en tidig långfredag: varför är vi alla så giriga?

Varför vill vi alltid ha mera och mera? Mera pengar, större hus, bättre bil, vissa kanske tom önskar en snyggare partner. Vissa såkallade toppchefer ännu mer tiotals miljoner, - för de tiotalsmiljoner de redan har visar bara en viss nivå av makt, flera miljoner är lika med mera makt. Är kanske denna girighet hos oss alla till en viss grad förutsättning att något utvecklas. Att människan vill komma vidare? Jag vet inte, jag har inget svar, och löppasset var för kort för att kommer till någon vettig slutsats. Men en sak slog mig. Det är helt ok om vi är giriga efter någon annan sak vill ha mera av det: kunskap, visdom. Den ”virtuella” girigheten, som jag vill kalla det för stunden, är alltså något som vi egentligen ska sträva efter? Jag tror många religioner förmedlar detta till sina medlemmar.

Men varför är vi då så upprörda när andra är giriga, eventuellt girigare än vi själva? Även här har jag inget svar. Är det avund? Knappast är det sann och rak moral. Hur annars kunde det annars vara att vi alla använda våra bostäder som bankomater och hoppas att det alltid ska fortsätter så. (Nejhe, ingen har någonsin belånat sitt hus levt ett bättre liv än han/hon egentligen haft råd med, och hoppats på att huset ska fortsättar att stiga ännu mer i värde så att man kunde plocka ut ännu mera pengar. Otänkbart att en långsiktig värdeökning på fastigheter knappast överstiger 5% per år) nej, vi är inte giriga. Det är bara andra. Vi vill inte ha grannens nya bil, eller nya kök, eller finare jobb, eller överhuvudtaget hans/hennes jobb för jag har inget kanske. – Och jag springer i en fin vårmorgon på Österlen och har inte den blekaste aning på ett svar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Snittpuls de senaste 11 timmar: 62 .... och då var dagen rätt hektiskt. Nej, nej, nej, mitt jobb är inte alls för lugnt just nu ... tvärtom det händer massor med spännande saker ... kan det vara så att man mot slutet av säsongen börjar att komma i fo...

att "Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results." Är inte det just vad många förvänta sig när de träna. Springa om och om "sin runda" och hoppas att de ska blir en bättre löpare. Inom Golf gör man ju inte så,...

"Om man ska blir riktigt bra på något, måste man vara besatt".   Vad händer om man är åtminstone hängiven? ...

Igår var det midnattslopp i Stockholm. 21000 löpare, joggare, gångare, spexare. I början var det tänkt att slå min tid från i fjol då man kunde lägga upp en annan taktik, se till att placera sig bra i startgruppen, kommer med så klart i 1b eller 1c. ...

Ok, ok, det var mycket tyst ett tag. Ett långt tag. Det var många orsaker till det men tar för lång tid att förklara. Jag har i alla fall bestämd mig att fortsätta att skriva här. Kanske lite mer regelbundet, lite mer fokuserad. Det har snart gått tr...