Det är nu redan mer än 10 timmar sen när starten gick till årets folkfest men jag är fortfarande uppspelad och vill inte sova. Veckan innan tävling var jag nog mest nervös och till slutet orkade jag knappt att ge mig ut för att hålla spänsten. Överallt hade jag helt plötsligt ont och jag funderade om det var så bra att dubblera träningsdosen jämfört med förra året. Det var det! Med råge!
Det var igår och i morse ett himla räknande vad det skulle blir för sluttid. Det var ju prognos på en ganska varm dag (som bekant blev det så) och då får man nog lägga till ca. 5 min.
Till slut hade min coach i alla fall en lista med olika passertider för att slippa få solsting av för långt stående och väntande i solen.
När man som var på plats på Östermalms IP kom första fadäsen: den tänkta tävlingsdröjan ligger kvar hemma. Tur nog har man en reserv med som var tänkt för byte.
Stockholm Marathon är verkligen proffsig genomorganiserad och tiden fram till start gick bara perfekt. Jag undrar dock om man läsa alla inlägg om man inte ska fundera att ha framöver startgrupper med 5 min avstånd. Fältet sprids ut något och det blir förhoppningsvis inte lika trångt speciellt vid vätskekontrollerna. (Det borde vara lätt att simulera fram med all tider och mellantidsdata man har).
Hur som helst tog det nästan 2 min att kommer över startlinjen sen sprang man bara på. Jag var något förvånad hur vissa drog iväg. En maraton fixar man ju inte de första 5 km. Jag tog det i början extra lugnt höll mig tom över min tänkta snittfart för första varvet, men redan efter 3 km kom de första emot mig med ryggen förre. Det skulle under loppet gång blir nästan tusen. Resan genom Djurgården fram till Kungsan där första peppningen av coachen väntade gick lätt, lätt och min följeslagare Polar RS800CX visade efter lite kalibrering mycket exakt km markeringen. I mål var det 20 meter fel och då får man tänka att jag säkert inte alltid sprang den tänkta linjen, ibland kortare ibland längre. Förresten var det 217 hödjmeter räknad över hela banan.
Efter man kysste sin coach (räknas det som doping) var man snabbt för bi slottet och även Södra Mälarstrand gick rätt skapligt. Ett tag trodde jag att det var något fel på snitthastighetsuträckning den rörde sig knappt. Bara lite grand vid Västerbron. Lugnt bara lugnt, Det är bara första tredjedel och loppet börjar inte förrän Södra Mälarstrand på andra varvet. Efter 2 mil insåg jag att nu var det väl kört med önsketiden men samtidigt kändes det som en fin fin pass hemma i skogarna. Varför inte trycka på lite nu, Djurgården är ju lite varmt och jobbigt annars. Jag skulle inte ha gjort det. Jag tryckte på en aning för mycket. Men det kändes bra. Hoppas där kom redan 25 km, och sen Kungsan, coachen med Red Bull och obligatoriska kyssen. Det gav extra kraft och vingar. Speciellt också när jag insåg att jag hade önskat tre hemmagjorda gel istället för två. Tyckte att trots att jag tog rikligt med sporttryck vid varenda station som var det för lite energi som jag fick i mig. Perfekt med alla olika smakupplevelse från druvsocker till energikaka till buljong en stor eloge till organisatörer. Men, varför har ni Cola så sen (vid stadshuset). Det skulle inte alls vara dumt att hade oftare och tidigare.
Ut från Kungsan, förbi slottet igen och musik överallt, fantastiskt publik (hur orkar de att stå där och heja så länge?) och ja, vi ha en fantastiskt stad och när det är ett sånt väder finns inget bättre. Dock är det så att värmen sänker farten. Och det kändes nu upp för Västerbron att det gick en aning långsammare, men inte farligt alls. Det var bra spänst kvar och Samba-tjejer vid brofäste på andra sidan gav en extra knuff. Jag undrar om de avlöser varandra, de kan väl knappast dansa där i värmen i 6 timmar?
Sen kom en konstigt tanke, det var nästan 35 km avverkade och det kändes fortfarade rätt bra. Tempot sjönk en aning men inte speciellt. Skulle det bara rulla på så här? Skulle man tom kunna öka de sista kilometrarna? Centralen om och vätskekontrollen, och då kom känsklan, - jag tyckte det var skönt att gå ett par meter, farligt farligt. Som tur stått där min coach och påminde mig om att det nu gäller att inte släppa det här. En kyss och vidare iväg. En god träningskompis till mig kom plötslig jämsides och undrade om jag ville ha lite vatten, ju det ville jag alltid. Han tyckte att jag såg stark ut. Verkligen? Jag? Nu efter 37 km. Hallo, nu tar vi Torsgatan sen är vi hemma.
Men Torsgatan är lång, ganska lång och den lutar. Uppåt. Hela tiden. Och jag är nästan framme vid högersvängen mot Odengatan när jag inser att det är första gången under loppet att flera springer om mig. Vad är detta? Jag tar i men alla stora benmuskler: hamstring, quads och vader protester. ”Vi har nu sprungit i 38 km och du vill öka tempot, glöm det” ”Hallo, ni har SÅNKT tempot, så här kan det inte gå till de sista kilometerna. Det är jag som bestämmer!” Bestäm du vad du vill, vi har jobbad hårt och det lutar fortfarande uppåt. Vill du komma i mål så lämna oss i fred!”
Jag blev faktiskt lite arg, men jag inser att det var de där förbaskade något för snabba 5 km på Gärdet skulle kosta mig nu 2 -3 minuter. Kanske det enda taktiska missen under hela loppet. Det var bara att gillar läget och köra på så gott det gick, det var ju inte speciellt långt kvar. Sista 800 meter gick det sen helt plötsligt att öka tempot igen, det blev ett fint upplopp och en underbar känsla inne i stadion. Det skulle vara ett brott om någon skulle verkligen ta bort löparbanan och samtidigt riva hjärtat ur denna underbara stadion. Jag hoppas verkligen att det finns tillräckligt många beslutfattare som inser detta. Stockholm Stadion kan aldrig blir en ren fotbollstadion om man inte förstör den för all evighet och beröva den sin själ.
Önsketiden var borta sen länge sen men det var ändå banrekord och mer än 30 min snabbare än förre året och topp 2000. Visst kunde man vara med sin prestation.
Jag är särskild imponerad av de många duktiga tjejer/kvinnor som delvis sprang ännu smartare = jämnare.
Facit och lärdomar: Det är mycket värdefullt att lyssna på sin rutin, lita på sluttidsprognoser och anpassar sin taktik efter det. Loppet blir så otroligt mycket roligare och jag hade jobbigt i princip bara 4 km. Det kan man väl stå ut med.
Det är oerhört viktig att lägga upp en plan hur man ska få i sig näring och sen ska man hålla sig till det. Jag t.ex förbrukade 3250 kcal under hela loppet. I bästa fall kunde jag i mig 700 – 900 kcal under mitt lopp. Men med lite eftertanke kan man se till att ”hammaren” inte märks speciellt starkt och att man kör tidigare på fetförbränning och mera på fetförbränning.
42,195 km är för långt att springa. Det är mycket mycket enklare att springa 6 ggr 7 km som jag gjorde, sen är ju bara 195 m kvar.
Och, spring inte för fort första halvan om du inte är från Kenya. Kenyaner har en tendens att starta stenhårt och sen håller undan.
En kurios: Jag sprang de sista 2,2 km snabbare än den tredje bästa kenyanen och två brött innan km 35. Tyckte deras ben ännu mindre om sista biten Torsgatan och Odengatan än mina?
Och kroppen då: inte en blåsa på fötterna. Wow! Lår musklarna stramar något men det var inga större problem att går i trapporna, gå till en restaurang och ser avslutet av maran med en god pasta och en pizza efteråt. Sen en liten promenad genom stan och sen sista biten hem. Man mår som en prins. Det blir spännande vad benen säger imorgon. Blir det en cykeltur?
Det är ju bara 62 dagar kvar till Kalmar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Snittpuls de senaste 11 timmar: 62 .... och då var dagen rätt hektiskt. Nej, nej, nej, mitt jobb är inte alls för lugnt just nu ... tvärtom det händer massor med spännande saker ... kan det vara så att man mot slutet av säsongen börjar att komma i fo...

att "Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results." Är inte det just vad många förvänta sig när de träna. Springa om och om "sin runda" och hoppas att de ska blir en bättre löpare. Inom Golf gör man ju inte så,...

"Om man ska blir riktigt bra på något, måste man vara besatt".   Vad händer om man är åtminstone hängiven? ...

Igår var det midnattslopp i Stockholm. 21000 löpare, joggare, gångare, spexare. I början var det tänkt att slå min tid från i fjol då man kunde lägga upp en annan taktik, se till att placera sig bra i startgruppen, kommer med så klart i 1b eller 1c. ...

Ok, ok, det var mycket tyst ett tag. Ett långt tag. Det var många orsaker till det men tar för lång tid att förklara. Jag har i alla fall bestämd mig att fortsätta att skriva här. Kanske lite mer regelbundet, lite mer fokuserad. Det har snart gått tr...