En gång i tiden hatade jag löpning och tyckte det var rent trakasseri att avsluta en kortdistanstriathlon (1km simning -40 km cykling -10km löpning) med just 10km löpning. Ibland var det tom tortyr när man återigen cyklade så pass hårt med hoppet att när man kommer till transition 2 så blir löpningen inställd.

Med tiden lärde jag mig. Framförallt att triathlon är en materialsport. Allt efter mottot: Vinner du inte, ska du i alla fall se väldigt bra ut i mål. Du kan räkna själv hur många par nya löparskor du kan köpa istället för en enda cykelram. Och dina löparskor ser man dessutom mycket bättre ibland oftare, än en cykelram då passerhastigheten är lägre. Det gäller dock inte för de som alltid drägla kring växlingsområdet. Nu titta man mer på materialet = cykelramar än själva tävlande, nästan i alla fall. Tidigare var det främst den kvinnliga publiken nästan intill säkert att kunde sen en välsvarvad manlig triatletkropp i bara mässingen. Och det var nog något mer spännande än en carbonram för flera tiotusen kronor. Dessa tider är historia sedan mycket längre nu när överste ”regelvärkare” snart kräver att kroppen måste vara helrakad för det verka farligt att man se en öppen tävlingsdräkt och brösthår i tv. Men det lösa sig 2015 med en enhetsdräkt som börjar strax under kinden och går ner till fotknölarna. Till dess har man säkert hittad en perfekt metod hur alla cyklar vid en ”draftingtävling” kan snabbt och säkert kopplas ihop så att alla som lämna vattnet samtidigt kan vara med vid den avslutande löptävling. De som simma för långsamt och inte kan simdrafting ansågs redan 1992 som icke-triatleter. ”If you can’t swim (fast) better play chess”, gissar vem som sa så.

Åter till mina skor. Den ambivalenta inställningen till löpningen förvandlades efter många år till insikten att dessa 10 km löpning måste kunna överlevas på ett någorlunda hederligt sätt. Lösning: bekväma skor, man tar ju på sig längre tid än de bästa. För en sak blev snabbt tydligt: Även om man knappt sprang mycket mer än 10 km per vecka så var det redan då skillnad mellan löparskor och löparskor. Inte bara rent objektiv utan i sin framtonig, och vad ägaren hade att förmedla till sina konkurrenter, medtävlande.

Puma: ha inte råd med de dyra men är en medveten löpare, så att säga Skoda för löpare, Adidas: då gammaldags tysk och något smala och ostadiga, New Balance: för de som annars köpte Birkenstock, Avia: Första modeller som var anpassat till triathlon, wow, Nike: Just do it, - först ute att sy ihop sina dojor med barnarbete varför de fick min personliga missaktingsstämpel de efterföljande 20 åren. Att det just därför gick så bra för det företaget för att jag halvblåbär (inte ens det var jag duktig på) inte var deras kund är nog en liten långsökt förklaring. Nej, alla vet senast i dessa märkesklädernas tider: Nike är för vinnare och enbart för vinnare. Och köper man en Nike skor så kan man i alla fall känna sig som en sådan.

Men vad skulle jag göra? Medelmåttig halvblåbär? Efter mycket provande och testande: det blev ASICS. Passade min fot och tilltalade mig också in sin modellval: 1030, földes av 1040, och året därpå aven en … rätt 1050. Dessa skor som alla andra märken var redan då, utrustad med två finurliga räkneverk: De kunde räkna kilometer (dock bara mycket hemligt) och dessutom hade de en inbyggd klocka som kunde räkna i alla fall år. Var en av de två räkneverk slut så var även skon slut. Det förklarade alla säljare för mig. 1000 km eller max 3 år. 10 km på ca. 35 veckor under 3 år blir ungefär 1000 km. Så senast efter 3 år behövde man minst ett nytt par löparskor.

Men skorna såg oftast ut som nya, och kändes så bra fortfarande att de var perfekt för alla möjliga andra saker som t.ex trädgårdsarbete (ett par Mizuno från 1992 gör där fortfarande en fantastisk tjänst då de tillåter en sekundsnabb transition in i huset och ut igen). Du räknar ut lätt, att med tiden blev det en vacker samling av ASICS alla årsmodeller, några gick senast till stadsmission. Skulle inte förvånad mig om jag blir omsprungen i något lopp av en av mina äldre dojor.

Förresten det gick alldeles utmärkt att gå i de i många år efter de var obrukbara för löpning men det var dödsstraff på att gå i de när man använde de i träning och tävling. Kan det vara så att genom att jag alltid trodde på det som sagts om löparskor så gick det lättare att kränga på mig ett nytt par skor? Enkelt var det också. Köpet gick på ett par minuter bara kolla på nästa nummer och samma storlek och det behövdes inte ens provlöpning på bandet, de passade alltid som handsken. Jag hade nog inte märkt någon större skillnad med min väl utvecklat löpteknik. Min personliga coach jämförde löpstilen en gång med den av en berusat björn och antagligen var det en förolämpning av alla världens björnar.

Tänk på min fasa när ett vackert år ASICS inte längre var nöjd med att jag kom varje år för att köpa deras nyaste x0y0 utan förvillade mig helt, allt efter mottot: Det är mycket enklare att sälja mera till befintliga kunder än att sälja till flera nya kunder. Plötsligt fanns det en 1110 och en 2110. Hjälp! Vad gör man nu? Du gissa rätt. Köpa bägge modeller. Det gick enklare då det var i USA och erbjudande ”köp 2 betala bara det dyrare paret”. Med tiden kom jag på att 21xx modellen känns mer dämpat, 11xx modellen hade lite mer spänst. Denna omskakande insikten baserade ju enbart på att min träningsmängd i löpspåret nästan fördubblades. Att andra sprang samma sträcka på en dag eller innan frukost var deras problem. Jag hade i alla fall de renaste skor! Och blev de någongång ändå för smutsiga så åkte de in i tvättmaskinen. Jag bara ignorerade alla dödsallvarliga löparskoregler som hotade med omedelbart och livslång löparknä och hälsporre samtidigt.

Jag kommer inte ihåg längre hur många gånger om jag ”förstörde all dämpningförmåga” av mina Kayano14. Jag är en barbar! Men för det ena, just mina Kayano14 har fortfarande en gudomlig dämpning, och jag vet varför: de är lite dumma, de kan inte skilja mellan 40 grader varmt vatten i en tvättmaskin och 40 grader ute och fulldusch i början av ett maratonlopp med efterföljande timslång söndertrampning av mina gracila fötter.

Ibland kring midnatt hör jag bråk från garderoben: Mina alldeles jungfruliga DS-Trainer har blivit lite kaxiga nu då de fick vara med i en tävling för de tycker att de var bäst lämpat för tävling och att förmedla löpkänsla och spänst, samtidigt hånade de mina Kayano att var alldeles för tjocka, hela 200g tyngre. Varav både 2130:orna och 2140:orna tyckte att de små vita bör hålla lite tyst med sitt utseende mer som tofflor än anständiga löparskor. Bägge har nu nog rullad av en hel del mil och det syns, med ett litet hål vid tårna exakt på samma ställe. Men det ger ändå varken ett annat par i vitlysande Rinoskin en chans, de är verkligen bara bra för inomhushallar. Och ett fortfarande alldeles fin par 1110:or som står brevid vet nog att de snart får bara jobba i trädgården, de är helt enkelt för gamla och skulle i fall man ändå skulle springa i de leda till omedelbart invaliditet.

Gissa i vilket par jag kommer att springa maran om sådär 11 dagar? Men ännu finns det tid att titta närmare på nya Kayano15 (mycket mycket bättre än 14), Mizuno du vet märket som överlever mer än 15 år trädgårdsarbete är äntligen igång på allvar igen. Men är du en riktig triatlet ska du faktiskt ha ett par Zoot. Ju, jag vet att även Brooks, Sacony, Pearl Izumi och Rebok finns, Ecco vill också ha sin del av löparskopkakan och glöm inte att Finlands bästa Ironman sprang i Karhu. När du alltså nästa gång går in i en sportaffär tänk inte bara att du möter en hel industri! Du kan helt enkelt inte lägga 1500 kr (i motsatsen till många andra produkter blir löparskor dyrare och dyrare) på ett par hundra gram polyester och andra mer eller mindre vetenskaplig utstuderade kol-väte-material bara för att du tycker om färgen. Om du inte anpassa dess nästan överkänsliga high-tech-produkter till din alldeles egna pronation-subination-mileage-vikt- häl-tå-frekvens-hålfot-plattfot-steglängds-löpstil är du fördömd att slurpa rund med fel skor och fel image tills du inser du bara kan uppnå dina personliga mål med rätt par löparskor.